...eller tillbaka?

Check it out!

Hmm funderar förresten på att byta tillbaka till blogspot. Fler funktioner och leka med och lättare att hantera...... Men det får bli ett framtidsprojekt.

Åh, min praktik är helt fantastisk!! Blir bara mer och mer spännande med neurologi :) Värt varenda pendelminut, definitivt!

Helgen innebar kvartalsutbildning - BodyPump 73 och aouch: det kändes! Mina trices. Min rumpa. Vilken träningsvärk.... Tror det kan bli en kanonrelease när man fått rätt på alla pusslebitarna!
Träningsvärken blev ju inte heller bättre av mitt pass igår, men passet var galet roligt! Fortfarande många där även om januari-rusningen har lagt sig. Sen är det alltid kul när man får folk att skrika ;) Inte bara oh ay oh ay, utan AAAAUUUUURRRGGGHHHH! Tror det är fler är jag som har träningsvärk idag :P

Insåg för en liten stund sen att jag efter nästa helg inte kommer ha en ledig dag på 19 dagar framåt.... Praktik, helgjobb, praktik, combat-utbildning, praktik. Känns som om man kommer vara lagom mör den där sista praktikveckan efter tre galna träningsdagar. Sov ju i princip bort hela veckan efter pump-utbildningen..... Ja, ja det är självvalt, jag måste bara få gnälla av mig liiiite ;)

Nu ska det sovas (medan jag fortfarande har chansen.... får väl bli tidiga kvällar ett tag nu)

Fy satan (jag tänker inte lista några riktiga svordomar men ni kan ju fylla i efter behag).
Nu har jag suttit med hemtentan x-antal timmar både igår och idag. Vad har jag fått ihop? 1 knapp A4-sida och det är inte ens sammanhängande!!

Jag blir så förbannad på både lärare, kursen och hela utbildningen. Inga klara direktiv, en hop med "fina ord" inte en människa begriper men som ändå måste användas för att kunna bli godkänd, idiot-texter som ska skrivas utan att man lägger något värde i det.

Det är onödigt och ologiskt!!!

Akademiska utbildningar är ett förbannat hittepo. Mög. Det ska va bara för att och för det alltid har varit så. Tiotusen regler, ingen känsla för kreativitet och allt till ingen nytta då det inte används när man väl börjar jobba sen.
En värld som osar prestige och prestationsångest för människor som inte klarade av att sätta sina regler själv utan måste ha idiot-säkra förklaringar för att lyckas med något.

HUR jag hamnade här undrar jag nu för tiotusende gången. Det är inte mitt forum, jag kan inte tänka efter regler. Dessutom har jag fruktansvärt ont i min nacke efter att ha suttit stilla för länge.

AH jag vill slå nån! Eller nåt. SUCK.

Jo, förresten.

Vi såg "Det regnar köttbullar" efter boxen i fredags.

Och det var det absolut vidrigaste jag sett i filmväg någonsin!! Tur vi hade ätit innan, för det hade inte gått efter. Sen drömde man i stället mardömmar om enorma hot-dogs och klippor av nacho-chips....

My god. Får man ens visa sånt för barn??

Aaah. Var och fikade hos Freddan i eftermiddags (mycket trevligt!) och sen tog det 40 minuter att köra hem från Lund. Snö. Bilar. ABS-bromsar. Mer snö.

Hjälp.

Nu ska jag äta, plugga lite och sen ska jag ut till gymmet och hjälpa Sahra att filma sitt BP-pass. Hur ska jag ta mig dit? Över en åker? Där vägen blåser igen på 5 minuter?!
Och i morgon har jag pass 06.45. Kommer det mer snö?
Ska jag ta sovsäcken med mig och övernatta på en yoga-matta?

Aah. Ge mig en skoter!!

Tur man slåss mot luften.....
Jag hade noll kraft idag - varken slag eller kickar kunde skryta med sin intensitet. Grrrgh. Jag blir så frustrerad på mig själv! Antagligen var jag bara jäkligt trött, men ändåååååå - när jag bara har möjlighet att köra ett Combat-pass i veckan vill jag kunna ge 110%! Suck. Det är inget att gnälla över. Jag ska se till att SOVA nu så jag kan ta mig en löprunda i morgon i stället när jag har mer energi i kroppen (och innan snöstormen som sägs vara på väg intar Skåne...)

För det blev ingen BodyStep. Tråkigt, förvisso. Är dock ändå nöjd med att jag lyssnade på kroppen för en gångs skull och insåg att om jag är så kraftlös som jag var efter halva Combat-passet kommer detta inte ge mig någonting idag. Vila, sömn och mat. Ladda om. Sen kan vi köra på igen!! Yes :)


Hehe, satt förresten och bläddrade i gamla bilder. Och då menar jag GAMLA!
Den här är från 92 eller 93: diplomutdelning i Kläppens skidskola!! På den tiden man var en liten snöstjärna som tyckte att skidlärare är det häftigaste jobbet i världen (tycker den numera stora snöstjärnan i och för sig fortfarande) :P



Men hittar ni mig??

...från 06/07 (säsongen alltså - inte läsåret ;) Ah, ni fattar...!)

"21/3 kl. 08.36



Går man upp och kör clinic i Gustavbacken kl. 07.00 onsdag morgon har man bara en väg att ta sig till jobbet på... och det är nypistad Lassebacke!
Kan man klaga?!"


Få bilder får mig att le lika brett som den här.
Jag riktigt känner stålkanterna när de skär genom snön, hur solen bättrar på min fruktansvärda hjälmbränna medan mjölksyran börjar hitta sin väg ut i benen lagom tills vi når slutet på backen. Ser dagar som fylls av plogsvängar, knappliftar och krokodilsånger. Kvällar bestående av skratt, musik och glädje (plus ett och annat mer eller mindre ambitiöst mat-tema...) - allt i sällskap av helt fantastiska människor.
En bild. Hundratals känslor. En miljon minnen.

Jag tänker tillbaka ofta. Saknar det. Funderar på hur allt kunde ha sett ut om jag inte hade valt att göra något annat. Men samtidigt...
Jag är så förbannat glad att jag har fått uppleva detta!!

Jag fått chansen att leva en dröm.

"Kan man klaga?!"

Läser neurologi just nu. Sjukt spännande. Jag fattar inte hur det kan fungera.... (alltså... jag förstår HUR det fungerar, men inte ATT det gör det!!) Fascinerande!!

Ungefär så känns det!
För det gick. Fattar inte hur, men det spelar ingen roll! Jag är godkänd på praktiska tentan!

Och nu har jag jobbat resten av kvällen - reception och gym. Massor av folk, rörigt, januarirusning!! Kul att ha lite intron igen, känner mig sjukt mycket säkrare där nu än för ett halvår sedan. Och det beror nog på utbildningen, så det var en riktigt go känsla att känna att jag faktiskt lär mig något jag har användning av i det området jag vill kunna arbeta sedan. Det är väl inte helt fel håll trots allt... ;)

ÅH VAD JAG SKA SOVA GOTT NU!!

I morgon är det BP-vik i Malmö 9.30, sen blir det en rejäl plugginsats inför nästa tenta på torsdag. Snart är det fredag......!

Startade morgonen med ett superhärligt BodyBalance-pass 06.45, därefter lite bastu och frukostmys! Underbar start.

Sen har det passerat 6 timmar i skolan med färdighetsträning. Och jag känner mig bara sämre, och sämre, och sämre.... Denna helgen kommer bli överjävlig, för det enda jag kommer ha i huvudet är hur man mobiliserar olika leder. Och vetskapen om hur sjukt dålig och förvirrad jag är på området.
I morgon ska jag väl kunna släppa det några timmar i alla fall, då vi har Cykel-träff och möte på gymmet...

Well, en inte allt för bra dag allt som allt, men solens sista strålar lyckades jag i alla fall suga i mig under en kylig promenad när jag väl var hemma. Därefter en stor kopp varm choklad, som hör snö och kyla till :)

Har haft en trevlig pluggdag med Elin, Gabs och Sofie idag. Från elva och framåt... Gått igenom en hög med extentor och försökt få grepp om vad vi håller på med. Det är så mycket. Så olika områden. Och jag känner mig lika lost som vanligt.
Har aldrig varit bra på det där med att planera min tid när det gäller studier, jag kör på sista-minuten-panik i stället. Söndagar. Kvällar. Jag behöver lite press på mig för att fungera. Just nu passerar bara dagarna och jag läser och tittar och tänker utan att komma någonstans, och det känns bara som ett fruktansvärt slöseri med tid. För även om man bestämmer sig för att lägga undan allt för några timmar finns ändå det där "borde" och "måste" i bakhuvudet.
Och jag hatar det. Jag hatar det för att det ger mig prestationsångest när alla andra är (eller kanske bara verkar vara...?) superambitiösa. Jag borde också ta de närmsta tre timmarna och sätta mig ner och faktiskt gå igenom det, jag borde vara mer engagerad, jag borde fokusera bättre... Men jag är inte sån. Jag lever inte på struktur. Bara tanken på det gör det svårt att andas. Och vad gör det egentligen, så länge jag klarar det i slutändan...? Alla har sina sätt att lära sig, jag har mina. Jag ska bara sluta jämföra mig med folk (ja, varför gör vi det egentligen? Det är ju bara sjukt dumt!) så det inte blir lika ångestladdat. Mitt sista-kvällen-innan-tentan-plugg stressar ju säker någon annan, så vad spelar det för roll?
Nej, det blir inte mer plugg idag!

Istället ser jag fram emot att starta morgondagen med träning innan det är dags att åka in till skolan. Spinning eller ett rejält styrkepass, har inte riktigt bestämt mig!

Core.

Frukostbullar.

Tentaplugg.........

Nytt år. Nystart. Nyårslöften?

Nej, jag har inte direkt lovat mig själv någonting utan väljer i stället att från och med idag lägga decenniet -00 och dess problem bakom mig och blicka framåt. Om det är på grund av symboliken i årsskiftet eller det faktum att jag har bestämt mig på riktigt för att gå vidare vet jag inte, men mina fötter känns lätta mot marken just nu.

Lite ur 2010 års kommande innehåll:

- Påbörja examensarbetet
- BodyCombat-utbildning
- Träning inför och genomförande av Broloppet

...och den listan kommer snart bli längre! :)

En av mina största målsättningar för det här året är att utvecklas i min roll som gruppträningsinstruktör och jag kommer jobba för att hitta nya vägar att motivera, engagera och inspirera mina deltagare.
Under våren ser mina fasta klasser ut som följer:

Onsdag: Cykel 75 18.45 (varannan vecka)
Torsdag: Cykel 45 06.45
Söndag: BodyPump 16.50

I övrigt väntar jag med spänning på vart livet väljer att ta mig vidare. Eller vart jag väljer att styra det.
Så välkommen år 2010 - nu kör vi!

Har precis varit inne i stan och lunchat med Malin och Bettan, underbart att se dem igen (eller Bettan träffar jag ju ändå hyfsat ofta men har inte sett Malin på 1,5 år!!) Lunch, snack, framtid, nutid och gamla Sälen-minnen :) Ler fortfarande! Jag sa ju att det skulle bli ett bra år (även om det inte har börjat riktigt ääääään...) ;)


Jag och Malin säsongen 06/07

Sitter just nu och pillar med min del på Nyårsspinningen, det här kommer bli grymt! 3 instruktörer som ska kruta in det nya året i cykelsalen - gah vad kul det ska bli!! Kommer köra sista halvtimmen på vårt 90-minuterspass, så det gäller att hitta en bra balans mellan att köra järnet och att ORKA köra järnet - de 60 minuterna innan mig lär inte bli lätta och jag vill ha alla med mig till finalen! Humhum. Hehe ;)

Ikväll kör jag BodyPump 18.40, och ja, jag bövar för plankan........! Hua!

Jag känner mig som om jag har blivit mosad av en ångvält. Eller något.

När benen darrar 2 minuter in i benlåten, man ser stjärnor i frivändningen och inte kan prata samtidigt som man håller en planka...... Det är INTE okej! Jag kände mig full av energi innan passet började. Den försvann ur musklerna ganska fort kan man säga. Inte ur huvudet dock..... Hade sjukt roligt och härlig energi från alla deltagarna :) Men kroppen alltså....
Tror jag har ätit för lite idag. Har liksom vänt upp och ner på kosten de senaste dagarna (vem har inte??) och det är inget som stör mig, men det leder till den lilla konsekvensen att man inte riktigt märker att man är hungrig. Jag trodde jag var mer laddad med energi än jag faktiskt var. Bristande ork ger bristande teknik och då är det hal is... Så. Rejäl midddag innan nästa pass.

Annars har julen varit som.... De flesta andra jular. Släktsammankomster som är byggda mer eller mindre på skräckblandad förtjusning. Trots allt, ganska mysigt :) Vi fick i alla fall en vit jul, som sen regnade bort på juldagen - det var väl för mycket att be om några dagars kyla till...
Men nu väntar nyår. Och någonstans finns en känsla av att det här året kommer bli sjukt bra....! 2010. Nytt decennium. Nya möjligheter. Fantastiskt utgångsläge, där jag är just nu. När det blev år 2000 var jag 12(!!) Herregud.... Det är ju en evighet sedan. Ett halvt liv sedan, för mig! På den tiden man fortfarande trodde att alla problem skulle lösa sig bara man blev stor. Vacker illusion, eller hur?
Det har hänt så mycket på de 10 åren. Mycket jag önskar att jag kunde radera ur mitt minne, saker som har förändrat mig enormt som person (på många negativa sätt) och fällt mig till marken oräkneliga gånger. Kanske är det det som kallas att "växa upp", men jag tvivlar på att det borde vara ett så hårt slag - och att det fortfarande skulle kännas lika smärtsamt som det gjorde då.
Först nu känns det som om jag har börjat kravla mig upp på fötterna igen. Efter en fullkomligt förjävlig höst, eller varför inte lägga till de senaste knappa två åren, verkar det som om jag för första gången på väldigt länge kommer kunna lägga en del saker bakom mig och börja gå i en riktning jag väljer själv. För att jag själv vill det, och inte för att försöka bevisa att jag är någon.
Det finns ett antal fantastiska personer som har lyckats få mig att tro på mig själv och pushat mig i rätt riktning, som jag aldrig kommer kunna förklara för hur mycket deras stöd har betytt för mig. De vet nog inte ens om det själv, de har ju inte gjort något märkvärdigt egentligen.... Men de har sett mig. Bekräftat att jag finns. Behandlat mig som en människa bland alla andra. Och därigenom gett mig tillbaka bitar av mitt söndersplittrade självförtroende.

Jag är på väg nu. 2010. Jag vet inte riktigt mot vad, men det är något bra. Magkänsla ljuger sällan.

...och jag tycker fortfarande inte att julstämningen riktigt har hittat hit :( Här köttas på med julmusik, sticks nejlikor i apelsiner, kokas knäck, äts lussebullar och pepparkakor och ändå.... inget.
Den där magin som fanns när man var liten finns liksom inte. Jag har alltid älskat julen. Men jag har därför också en bild av hur jag vill att det ska vara, hur det har varit. Och vad ska jag egentligen vänta mig då när min verklighet inte längre är densamma, om inte besvikelse.... Kanske var jag förberedd på det, men någonstans hoppades nog ändå en liten del av mig att allt skulle bli som det brukade vara. Ett vuxet barns illusioner. Ge mig lite magi, kvittar vad, men något!