Något.....lungare..... ;)
Ja alltså jag är fortfarande purken över hemtentan.....
Men det känns lite bättre :)
Receptet på det var lite BodyPump med Sahra, vilket föregicks av vecka 2, dag 3 av pushups-utmaningen. Maxade 26 i sista setet, totalt 71!! Det går framåt, känns sjukt bra. (och jag är allt lite nöjd att jag klarade några fler idag efter att ha blivit slagen av Sahra i sista setet sen... öh..... vi började tror jag...? :P)
Men BodyPump alltså. Det slutar aldrig vara roligt! Har inget annat kul att komma med just nu (om ni inte är roade av akademiska analyser förstås) - så taget ur ett gammalt inlägg daterat 06-01-06 efter att ha blivit medsläpad på ett BodyPump-pass kommer följande:
"Hehe tränade bodypump med Louise igår! Sjukt jobbigt men kul :P Kan knappt lyfta armarna nu bara :O Blir nog träning på måndag igen och sen ska jag försöka träna en gång i veckan. Känns nyttigt haha :D"
Haha.... Gillar det där sista - "känns nyttigt" :P
Alla har vi börjat nånstans!
OH AY OH AY!
Det var inte samma tryck på folk på passet denna veckan (dvs knökfullt och kaosartat som förra söndagen) men ändå så många att salen fylldes ut. Och vilket tryck det var på folket som var där sen!!
Ingen nyhet att jag är helt såld på BodyPump 72's bicepslåt. Inte heller att jag har försökt få deltagarna att sjunga med vecka efter vecka (med varierande framgång, bör tilläggas...)
Så när vi dyker ner i första setet med bicepsrodd och jag frågar "Vad SÄGER ni?!" och deltagarna direkt överröstar musiken med ett rungande "OH AY OH AY!!" - det är en läcker känsla!
Träning ska vara kul.
Och jag är övertygad om att om jag har kul så har deltagarna också kul!
Det enda som inte blir kul i BP 72 är maglåten.
(vilket får mig att hoppas på att om jag kämpar tills det känns som om hela min core-muskulatur ska kollapsa, då kommer de också att kämpa....!)
Och idag kämpades det.
Vi kämpade.
När musiken tonar ut och allt som hörs i salen är ett genomgående "....aaaaoooouuuhhh.....!", då vet man att det kändes ;)
Så ja. Söndagar. Älska söndagar!
Och ni är helgrymma!!
...och så var vi över fem-sträcket!!
Sahra gjorde en kanoninsats med första halvan av BodyPumpen innan jag tog över efter tricepslåten, och i triceps gav hon mig utmaningen att öka vikterna. Så jag gick från mina 3,5 till 5! Hade först tänkt slänga på ett par ettor.... Men att vara på 4,5 kändes ju bara för nära att kunna behålla de stora, starka (haha, vänta bara) femmorna ;)
Aj.
Och direkt på dips.
Ajaj.
Sen skulle jag ta över till biceps. "Och här kan vi ta mer än vi brukar, så vi behåller vår tricepsvikt."
Vänta, vad sa jag nu??
För sent. Behålla tricepsvikten var det.
Och det gick. Tacka adrenalinpåslaget man får när man håller en klass för det! "Oh ay oh ay!"
Nu inser jag dock att jag är alldeles för envis för att gå tillbaka till mindre än femmorna i fortsättningen... Ribban är satt. Högt. Så det är bara att ta Les Mills ord på allvar: When your body screams, tell it to shut up!
(nu ska vi bara få rätt på den brutala plankan också........!)
Årets första...
Gör ett avbrott i tentaplugget (såna gillar jag :P) och kommer först teama BodyPumpen 17.00 med grymma Sahra som ska upp på scenen för första gången efter avklarad utbildning!!
Efter det väntar Cykel 45 18.00 och några goa backar ;)
Till dess..... Lite mer pluggande på höftleden!
Dagens I-(nstruktörs)problem
Jag KAN omöjligt både hålla en tekniskt korrekt planka och instruera samtidigt! Shit. Är min bålstabilitet så sjukt dålig? Eller är senaste BodyPump-releasen bara GRYMT tuff? Allt som kommer ur mig sista 30 sekunderna är ju squeeeeek och sen kroknar jag som en daggmask ner i nedvarvningen.....!
Jag skäms. För vad är det som inspirerar mig? Jo, instruktörer som visar engagemang, vilja, glädje och styrka!
Dammit. Det här är ju pinsamt. Jag kan hålla ett 60 minuters cykelpass med medelpuls 180 utan problem men klarar inte 1 minut planka. Pfff.
Måste. Träna. Mer. Core.
Check!
Premiärturen av BodyPump 72 är avklarad :) Koreografin flöt utan problem även om jag halkade snett med coachingen av den på något ställe där jag fastnade i att coacha teknik. Då var vi där igen: man vill förmedla så mycket på så lite tid. Så tack för kroppsspråk......! Jag måste öva på att prata mindre. Eller inte prata mindre, men få det jag vill säga sagt mer tidseffektivt. Måste ju ha lite tid och space att sjunga med också ;)
På söndag är det dags nästa gång, och då kommer det sitta! Första gången är den värsta. Sen blir det bara bättre och bättre, med fokus på utveckla allt och skapa en upplevelse. Och det gillar jag :)
Övervägande bra musik i denna releasen också, är för tillfälligt stuck on den här låten:
"...enough with the 21 questions, I feel it's just a little hard to breathe, I don't see anyone else, trust me, sometimes you just gotta let me be..."
Förresten ser det ut att bli en grym uppslutning på Julspinningen!! Sjukt kul :) Bara några få platser kvar när jag kollade idag, så det är bara att boka in en plats medan chansen fortfarande finns ;)
Tonight tonight we're gonna make it happen!
I går vart det BodyPump-träning för egen del - i kväll ska jag köra 72an för första gången själv..... Iiih!
Alltid nervöst när det är nya grejer, även om jag har fått höra att det inte syns (tack och lov!) ;) Jag vet ju att jag kan det, så varför egentligen...? Det är ju bara att gå upp där och ha kul och lyckas förmedla det! "Bara" det. Haha :P
Nej, jag tror det har och göra med att man vill så himla mycket. Av respekt för sina deltagare, sin anläggning och träningsformen i sig vill man göra ett bra jobb. Förmedla träningsglädje. Vara en förebild. Få deltagarna att komma tillbaka. Så den dagen man tappar den där lilla nervositeten har man kanske också tappat allt det där? Jag vet inte. Men som det ser ut just nu verkar vägen dit galet lång för min del så det spelar inte så stor roll än så länge ;) Bara en tanke.
Happ. 18.40 väntar alltså träningsglädje, styrka och mjölksyra i varenda liten muskelfiber under 55 minuter! Den här releasen suger musten ur en. Grymt är ordet :)
...där satt den!
Det gick mycket bättre när jag filmade idag, i alla fall om man ska gå på magkänslan. 100% är som sagt grymt svårt att prestera när man vet att kameran är på, så även om vissa bitar trots allt(!) var bättre igår kommer jag använda det här passet eftersom den totala känslan var mycket, mycket bättre. Coachingen flöt bättre och det blev över huvud taget mer driv i passet vilket var vad jag letade efter. Så.... Nu ska det bara skickas in också! Sen börjar den långa väntan på bedömning. Usch. Läskigt.
Ser dock fram emot att få mer feedback på det jag gör så att jag kan utvecklas - det här är något av det roligaste som finns och jag tänker jobba för att hela tiden ta det till en högre nivå! Mitt mål är att mina deltagare ska ha lika kul som mig under mina pass. Eller roligare ;) Så bring it on. Jag ser ju själv en del saker jag behöver arbeta med nu när jag sitter här och spanar in filmen, men man ser långt ifrån allt själv och behöver alltid några extra par ögon. Så jag väntar. Med skräckblandad förtjusning.
Tack till alla er som har varit mitt moraliska stöd under de här passen!! Fantastiska kollegor och inte minst deltagare :)
Då kan man alltså börja träna för träningens skull igen.....! Längtar just nu efter rejäl styrketräning i gymmet - det har fallit bort ganska mycket senaste tiden eftersom att fokuset har legat på Bodypump.
Åh... Ett gympass! Yes, det ska hinnas med i veckan!
Försök nr 2
17.30 kör vi.
När clownen får scenskräck
När kameran slås på får jag tydligen hjärnsläpp. "Välkomna till bodypump 60 minuter!". Så långt gick det bra! Sen - "öööh...". Happ. Det var det. Oj snälla låt mig gå och dö....
Varför börjar man tänka så ofantligt mycket bara för att man vet att det fångas på film?! Man blir medveten om varenda ord, varje uttryck, varje rörelse. Jag brukar kunna lattja bäst jag vill och har alltid sjukt kul när jag kör pass, men idag var det verkligen platt. Det var för medvetet. Planerat. Opersonligt. Ett sådant pass jag själv inte hade uppskattat som deltagare, just på grund av opersonlighets-faktorn. Och om jag inte hade uppskattat det som deltagare - hur ska jag då kunna stå upp för detta när det ändå någonstans ska påvisa min "normalstandard"?Delar av coachingen försvann också i resten av nervositeten, så jag känner.... nej. Jag vill göra om det. Gör om - gör rätt! Förhoppningvis kan jag tagga ner lite till nästa gång också ;)
Om jag nu skulle ta och vara lite positiv i stället...! Koreografin satt, tekniken satt. Alltså - tryck in "mute" och passet är klockrent! :D
Cyklingen blev i alla fall en befrielse efter bodypumpen. Att få hoppa rakt upp i en fullsatt sal (kommer man någonsin sluta bli lika barnsligt lycklig varje gång det händer?!), köra järnet uppför alla backar med fokuserade, engagerande och motiverade deltagare, känna att det nya passet klaffar, trampa tillsammans till svetten droppar ner på golvet (och utan någon kamera som förföljer en!) Helt fantastiskt.
Nu är det sova, sova, sova som gäller. I morgon väntar föreläsningar och grupparbeten. Och så lite träning ;)
Från lek till allvar
Startskottet går 17.00.
Då kör kameran igång för att under 60 min filma mitt Bodypump-pass så att jag snart (förhoppningsvis!) är licensierad instruktör!
Därefter mitt efterlängtade 45 min cykel.
Wish me luck :)
